Om jag får som jag vill någon gång och har en fest med tema tarot, mysticism, mytologi och sånt ska jag SÅ vara Drottning i stavar.

Efter fler lyssningar och uppdykning på Spotify undrar jag om inte Darins är bättre än Peter Jöbacks ändå.

PS. Och äsch, den där Annafisen. Hon kanske borde vinna.

Fan jag är så jävla sur på en kommentar idag som antydde att jag inte jobbade bara för att jag satt vid datorn och inte gjorde sånt som syns. Don’t even get me started om hur mycket jag har känt att jag skulle vilja skriva ett långt dräpande försvarstal de här senaste dagarna. Och så händer det så konstiga och hemska saker hela tiden och jag har alltid domedagskänsla i början av året.

PS. V a r f ö r behöver man be om ursäkt när man kommer för sent men inte när man går hem tidigare? Min bästa värld: den där man inte behöver be om ursäkt i något av fallen bara man gör rätt för sig.
PS2. Och så är det något jävla SPÅN som slipar golv med dörren öppen på en fredagkväll.
PS3. Och så måste man ÄTA MIDDAG JÄMT OCKSÅ.

Alltså, min syrra och alla pojkarna är på en Finlandsfärja som sitter fast i isen och väntar på Ymer. Fatta sjukt. Det handlar väl mest om väntan, men liksom… oroligt ändå. Jag skulle nog panikera.

Och så var det så galet bra!

För nio timmar sedan sköljde jag penslar och stängde ner en galen Spotifyshuffling av min 2,8 dagar långa Allt-lista. Tack vare Last.fm har jag kunnat återskapa shufflingen från den låt då jag gick in i något slags målningstrans. Egentligen kanske hörlurar behövs för rätt känsla, men: aaah. Jag är ett geni. I musiksmak, ett test Nicklas gjorde på mig visar tyvärr att jag inte riktigt når upp dit IQmässigt. Det är Nicklas jag målar så jag tänker på honom väldigt mycket.

Kom nyss på mig själv med att i slutet av min alldeles för sena middag tänka: “I think magen gets the point now”. Så inställd är jag på att äta mest för magens skull.

Nyss på jättetrånga fyran fick jag en så tydlig illustration av en sak jag tänkt på ett tag. En mindre samhällsanpassad dam med whiskeyröst styrde och ställde lite på barnvaktsplatsen men var vid ganska gott humör och riktade liksom inte sina orimligheter mot någon speciell, hon var harmlös men kanske lite lite hetsig. Helt plötsligt ville hon fälla ned ett säte och där stod ett äkta par och liksom ignorerade henne. Hon var så inställd på att verkligen få sitta och jag var ju såklart också lite irriterad på det där, men mitt i ivern blev hon avbruten av den ASSURA frun i paret som flyttade på sig och ba “men SITT här då, GÖR det då” och sen inte släppte det när hesa damen svarade “va fan blir du så otrevlig för nu då?” utan liksom skulle fortsätta klämma till och klämma till och klämma till. Det blev så tydligt, det var assura frun som INTE FATTADE ETT ENDA JÄVLA SKIT. Det var den som hade problemet som stod för det problematiska. Egentligen gillar jag inte alls den tanken som en generell regel, att det är den som stör sig på något som bara ska skärpa sig. Nej USCH vad många gånger jag har känt mig i underläge för att det är jag som har tagit upp problematiska saker. Men, när det handlar om att störa sig på något som inte ens är riktat mot en själv, när det blir så viktigt med verbala käftsmällar fast det som pågår mest är… ja så som livet/samhället är. Då är det den personens egna jävla problem.

Det här har jag tänkt på angående mina (minst) två olika sidor, den som är “logisk” och kontrollerad och gör allt rätt och den som står för allt annat, känslor och sinnlighet och vimsighet och stuff. För förut så trodde jag att det var den sistnämnda som var problemet, att “jag måste skärpa mig”, men i höstas. ÅH MIN UNDERBARA HÖST. Insåg jag att det är den logiska sidan, den som tycker att “jag måste skärpa mig” som måste slappna av for f*cks sake. Live and let live, hejta det som hejtas bör men ALDRIG BARA för att något inte… är perfekt eller… sköter sig.

Evighetsprojekt: att kombinera passion med livet. Råkade måla till nu.

Alltså, jag MÅSTE åka till London. Det är skitkonstigt att känna såhär. Några av mina anledningar: Hampstead Heath som sagt, Tate (har aldrig varit där), ett litet slags kuriosamuseum i en vindlande trappa, National Portrait Gallery, West End, museer, museer, museer. Mat.