Ser jag ordet “manchesterkavaj” användas fyndigt i en enda text till om bokmässan (eller kulturrr över huvud taget kanske) går jag i barndom.

Jag bara måste dela med mig av the wonderful självgodhet of R. fucking Kelly. Den drygt månadsgamla intervjun fanns här för några sekunder sen, men försvann mystiskt. Watch me copy & paste the entire rubb:

R. Kelly: Out of the Closet

They said it couldn’t be done… but the Pied Piper of R&B is so caught up with his “Trapped in the Closet” saga that he’s gone and written ten more installments. The soulful soap opera helped propel R. Kelly’s humping new album TP.3: Reloaded to the top of the charts, and re-established the legally embattled singer as one of this generation’s premier soul artists. When the 36-year-old tycoon of temptation recently sat down for an open chat with members of the press, he was brimming with plans. Look out for Trapped in the Closet: The Play, Trapped in the Closet: The Movie, and a new project he’s calling “The Musical Virus…”

VH1: What was the idea behind the “Trapped in the Closet” series?

I didn’t even know what I really had until I finished up Part 5. Now I know that people are loving it, I’m up to like 15 chapters now! I’m trying to continue to grow with it, because it’s definitely ground-breaking. I think I tapped into a realm where no man has ever gone when it comes to music and a movie put together.

What made you decide to continue the stories after the first five chapters?

We’ve got a lot of nosy people out here. Everybody wanted to know what’s next. They can’t sleep without knowing what’s next. Once I found that out, I said, “You know what? I want to know what’s next, too, because I’m really nosy.” I’m going to keep doing it until the last chapter is out of me.

Did you ever think something like “Trapped in the Closet” would take away from the rest of the album?

After I got done with the first five chapters, that question came to mind. But I felt real confident because all of the songs that were there felt really good to me. I thought people would see them both separated: “Trapped in the Closet” would be something for them to see, and then the album would be something for them to hear.

Do you have any plans to maybe spin off the songs into a feature-length film or stage play?

We’re auditioning and casting people for a major play, and “Trapped in the Closet” has been scripted out for a movie. So that’s what we’re working on right now as we speak.

The video for “Down Low” was the first one you made that had a movie theme. When did you realize that you had tapped into a really good concept?

Once I started coming up with the character names of Mr. Biggs and Lila and matching those character names with the lyrics and putting it within the music, that’s when I found out that things like “Down Low” and “Trapped in the Closet” could be big. I could really take that all the way and make a movie out of just singing lyrics.

Will you ever bring that Mr. Biggs character back?

I just did a song for Ronald Isley. We’re definitely talking about doing a whole album called Down Low. It’s going to be something like the “Trapped in the Closet” thing, but it’s bringing the Down Low situation back, because I know we left a lot of people hanging.

Your last album Happy People/U Saved Me focused a lot more on spirituality and family. What made you return to the more sexually charged material of this album?

I wouldn’t say I “returned” to the sexual songs, because it’s something I’ve never left. A true writer is going to write everyday life experiences. It’s no different than a director making movies. They’re not going to make the same movie every time. They’re going to branch out and do other types of movies. I want people to see me as a guy that will write a gospel album, but then he’s going to write a party record or a sexual record. I’m very versatile!

When it comes to your live show, are you concerned with how the gospel and the sex songs are arranged on the set list?

No. Most of the time, people will get too caught up into R. Kelly singing a sexual song or singing a gospel song. I come to bring reality to people, and sometimes reality hurts. A lot of people go to church, and they come out and go to their lover’s house. It’s like how there’s a lot of fat people in the health club. I would rather be going to the health club than to not be going to the health club, because at least I’m getting some kind of balance in my life. When I do a gospel song, I’m trying to bring a balance to my life, so people won’t think that R. Kelly doesn’t know how to write no other songs. I had to write “I Believe I Can Fly” to show people that I’m not just about the sex songs.

Are you finally at a point in your career where you feel like, “I made it?”

I feel really good right now for the first time with my music and my writing. I’ve found my niche in the way I want to write, which is real stories and real songs. But I don’t think I’ve arrived yet. There are other places that I want to go with this music.

Your contribution to the reggaeton movement with TP.3 Reloaded’s “Burn It Up” is bananas. What was the motivation behind doing reggaeton?

I go to clubs, so I’m very close to the streets. When music starts to change in the club and it’s something that I like, I say, “Wow, I want to do a song like this.” R. Kelly loves reggaeton. I love listening to it and I love dancing to it. So it was very easy for me to go in the studio and say, “Hey, you know what? I’m going to do a song like this.”

Any other type of genre of music that you want to experiment with?

Yes. I just did a whole African album, a whole Jamaica album, and I just did a whole Brazil album. I plan to put those albums out in those countries at the same time. It’s called The Musical Virus. It’s designed to come out in those countries, and then the music is supposed to spread. The reason I chose those three is because there’s a lot of rhythm coming out of those three countries. Spiritually, I thought that that would work. Once the music is spread around, everybody (can) go get it. It’s three feel-good albums, and it’s very authentic. It sounds just like their music. That’s my next project.

“Det ser lite ut som att det bor en författare här” sa Josef när han steg in i min nya hall. Jag tänkte “Nu kan jag dö, mitt liv är fulländat” i några sekunder tills det kom fram att det mer handlade om röran än att jag lyckats åstadkomma Hemingwayhallen.

Det är så mycket höst ute och jag måste plugga och sen få 2.0 på högskoleprovet. Allting grått. Som tur är sa seminarieläraren att den text som E fick hjälpa mig med stycke för stycke var det svåraste vi kommer läsa den här terminen.

Min hemtenta so far:

Konstnärsrollen

Konstbegreppet

Historiskt hänseende

Socialt hänseende

Hantverkare å ena sidan, geni å andra

Primitiv konst jämfört med ”konst” rätt och slätt

Karina från Brasilien är i stan! Vi ska träffas imorgon! En av mina tightaste från förut och den enda jag känner som bor så långt bort. Hon har inte varit i stan på tre år. Å vad roligt det ska bli. (För att inte tala om all ohjälplig jämförning med hur annorlunda allt var för tre år sen.)

Först såg jag familjens egen Henke (i keps) spela sin allra första match. Han sprang väldigt snabbt, var avundsvärt angelägen och nickade duktigt (kanske inte alltid åt rätt håll). Det blev 0-0. “Vi var så himla dåååliga” var stjärnans eget utlåtande, men det tycker jag är att ta i.

Sen umgicks jag med min kompis persiko-Magnus a k a Pusspiraten.

Ja, jag hann träffa alla i min familj förutom mina bröder för sen hade jag krabbfest med mami. Som tur var planerade jag in dusch till efter maten för annars hade jag stunkit ännu mer (krabbor kräver tydligen två duschar) seafood på Josefs fest, som var nästa stopp.

Allra sist var jag på Berns och blev bjuden på Pol Roger för att bjudarens ölglas exploderat (?) över mina jeans. Jag är glad att jag slutat fota vid det laget.

Osten slängs under berusad och rastlös städning av bordet i väntan på att Tårtan ska hålla tal. Jag, Eric och Samme Tårtan – med olika skodon – väljer att sjunga scoutsången ute i skogen den här gången för att inte döda stämningen som på förra skivan. Samme Tårtan ropar Björnens rop.
Slutar med ett evigt skedspelande.

Autodidakt avfiras med traditionellt Tårtan-tal, haklappar, Club Zebra och högtalarsladdletande.
Slutar med att Andreas kör firmafestgrejen på Mondo.

JAG SKA JOGGA LÄNGS ÅRSTAVIKEN HEM TILL MAMMA OCH SKRIVA UT JOBBPAPPER. INOM EN TIMME.

(nu kan jag bara inte banga)

Jag har sagt det förr och efter att äntligen ha lyssnat ordentligt på Late Registration säger jag det igen: den där asjobbiga Maroon 5-killen ÄR en sämre version av den inte alltid asjobbiga Christian Waltz.
För mig är det här jättespännande eftersom jag alltid räknar bort svenska popartister som kopior. Vissa kommer undan med det: Uffe. Andra inte: typ Moneybrother.

Ah, den här ensliga men uppfyllda, skitiga men inte oangenäma efter-scoutövernattnings-känslan. Jag har varit på höstens andra kräftskiva, en utmärkt sådan i Tårtans Kisa. Utan el och vatten, men med rubbet jag förstått att en kräftskiva ska innehålla. Hur som helst: sömnbristen, smutsen och tågresan har gjort mig sådär rosig och seg så jag orkar inte leda efter usb-sladden till digitalkameran.

Men i fredags var Tove och jag på lärarutställning i Lidingö Stadshus, här är vi framför vår före detta vävlärares verk:

Oh what a Ropsten/Lidingö Centrum revival

För övrigt visas mitt allra bästa Simpsons-avsnitt A Fish Called Selma på trean precis just nu.