Den där mejankillen hade alltså som slutprojekt hittat två personer som var utseendemässigt lika honom, en kille och en tjej, sen filmat när han och killen hånglade med tjejen. Det var typ en halvobehaglig hångelloop där man inte riktigt såg vem som var vem. Om jag inte var jag hade jag igår absolut tänkt “gud vilken jobbig brud!” om hon som var jag men nu tycker jag ändå rätt bra om mig själv så jag väljer att tro att jag hade en god anledning att fråga den här killen varför han och mannen inte hånglade också. Han sa att det hade blivit för genus, jag säger hellre genus än uppenbar, naiv och traditionell i det här fallet.

Jag mår illa av hunger, det är den värsta halvobehagliga moment22loopen.

En liten öl en halvtimme efter att hj hört av sig blev hilarious helkväll med avslut på jordens konstigaste ställe Kvarnen. Jag småstalkade han som hånglade på Mejans slututställning och pratade med någon som lät mig ha ett litet papperspaket i handen tills jag la av med mina r&b-repliker och sa “Jag är inte den tjejen” och han gick.

Sen jag såg om s&tc i vintras (och kanske sen Hungup-videon) har jag varit smått besatt av just precis exakt den där nyansen av rosa, dov men intensiv och dyr men köttig som en bleknad eller dammig kall illröd. När Royal Tenenbaums gick häromdagen och jag hade på i bakgrunden för att se Margots tillbakablick och tälthånglet fattade jag att min Tiffanyblå Hemingwayhall istället borde ha blivit en dyrklänningsrosa Tenenbaumhall (för mycket blixt i den bilden så att det blir lite väl gammelrosa).

Det här är min mormorsmor Klara Svensson och hennes man Arolinne.

“Who knows maybe one day the world will be evolved enough, we’ll share you in a civilized matter between the two of us, but until then I woulda love see you again but no we haffi play it by the stupid rules of men.” Fortfarande så stört bra trots tyskt riddim.

Tanya Stephens sjunger jämt till mannen hon prasslar med, medan Lady Saw kastar i ansiktet på hans brud att han vill ha henne mer (”him say you much too *** but me fit just right”).

En röst som Don Omars kan liksom inte var snygg på något annat språk. Kanske inte Romeos heller förresten.

De är tyvärr inte lika hårda i verkligheten. (d v s som pajasarna i posten innan)

Sånt här verkar vara det som youtube är till för. Det är en Aventura-låt, jag har hittat flera bachatalektioner i form av home videos nu.

Om jag inte laddat ner fel sorts freeware för att sätta ihop mp3snuttar hade jag inte heller fått höra Girlfriend med *nsync och Nelly lagom uppitchad till precis innan gränsen där Justin börjar låta som en smurf. Det blev liksom så mycket mindre… osegt. Men också tydligt att det där sega konnoterar kvalitet på något sätt, långsamma beats låter dyrare.

Två sega Sean Paul-duetter som jag efter att ha ogillat i början aldrig tröttnat på trots alla år och den uppenbara dateringen: I’m still in love with you med Sasha och Baby boy med Beyoncé.