Det var starka känslor i mataffären nyss. Först blev jag halvt ihjälskrämd av en aspackad man som smög upp bakom mig när jag satt på huk vid en hylla och kollade bästföredatum. Han sa “hej snygging” och jag tappade balansen och sa “hjälp”. Sen sa han “får jag se på dig, du är så snygg och blond” men jag vägrade vända upp ansiktet och titta på honom och till slut lämnade han mig sjungades I am sailing. Hjärtklappningen (alltså från att ha blivit skrämd av the sneaking up bit, mannen ifråga var inte sådär jättecreepy egentligen) höll i sig tills jag blev nära asgarv när jag läste ungefär “Reinfeldts farfars farfar sa att han var kannibal” på en kvällstidningsframsida i kassakön. Smiling’s my favorite. Och räkor.
Sammanlagt en timmes letande på Mariahallens dollar store och en kinagrosshandlare efter present till Josef got me nowhere. Jordis dörr var så trög att jag trodde jag irrat runt så länge att klockan var efter stängning, och när jag väl förstod att det inte var möjligt vågade jag inte gå tillbaka och rycka i dörren igen. Typiskt beteende jag försöker vänja mig av genom saker som att fråga servitriser om jag och mitt sällskap får äta efterrätten utomhus. Är det nu jag ska dra en Coupling-harang om att till tjejer kan man åtminstone köpa söta små saker. Egentligen kan man nog det till Josef också men nuförtiden har jag så dålig koll på vad för slags söthet han är inne på. Jag som har så mycket presentpapper på grund av mina dekorationsexperiment.
Okej det har utvecklats en ordentlig prestangst i och med att jag inte bara vill skriva vykortstexter (”Idag har jag sett tre teveprogram. Det var roligt.”) och inte heller amatörkrönikor. Eller för den delen youtubea röven av mig själv.
Men: Coupling. Det har inte varit särskilt tydligt för mig varför jag brytt mig. Jaaack Davenpooort var väl en ledtråd trots att han spelar den jobbigaste karaktären med flest haranger om hur män och kvinnor är olika. Haranger som i hans hysteriska nervositet ska föreställa roliga fast han mest bara är aggressiv och gravt osympatisk (typ om kuddar:
“You bring these things into our homes. They sit on our chairs. They watch our televisions. Now, I just need to know, on behalf of all men everywhere, I just need to ask, please… What are they for? I mean, look at them! Look at the chubby little bastards! Just sitting around everywhere! What are they, pets for chairs? ”
med falsettröst och rött ansikte det kommer spott ifrån). Sen är avsnittens uppbyggnad bitvis ganska imponerande, men inte så pass att det väger upp besvikelsen över att Jack Davenport mycket väl kan vara sådär John Gray-otrevlig i verkligheten. Jag tar liksom Miles framför hans Couplingroll vilken dag som helst. I alla fall, när jag märkte att jag bättre och bättre stod ut med historierna om att kvinnors trosor växer efter varje date och så vidare fattade jag; jag har fattat intresse för ännu en exotisk kultur! Den brittiska! Den sunkiga där en tjej i en “dokumentär” blir suicidal när hon svurit på att inte raka sig på en månad, ni vet. Jag tror inte att mina fördomar angående det här är sämre grundade än mina bilder av kulturer längre bort. Det är nu jag ska lägga till ett helt meningslöst “Tvärtom”.
Mycket dassig dag trots tons of stuff utfört. Proppen är borta och luggen ser bättre och mindre Ulla Skoogig ut efter ytterligare justeringar. Fastighetsskötaren var värsta Locke och skruvade på ett hemligt litet lock inuti brunnen, sen var det klart. Luggen fixade jag när Joey var tråkigt. Det var längesen jag såg vanlig teve men om jag börjar kolla femman en tisdagkväll kan jag visst inte sluta. Jag avskyr verkligen musiktemat i Desperate Housewives och Lokareklamen.
Nu har vågarnas tid börjat, från torsdag till lördag är jag bjuden på tre födelsedagstillställningar. Två 30, en 22.
När jag hängde upp tvätt och märkte att varenda galge gick åt till blus- och skjorttorkning gick det upp för mig varför jag inte haft något att ta på mig på ett tag. Hahaha, det där var so en Jan Stenmarkformulering på ytterligare totalt oväsentlig information. Som att jag hade en underfundig poäng.
Uppfunnit den perfekta utklädnaden till en speciell dag plus köpt the appropriate dress i ungefär perfekt färg.
Klippt luggen själv en timme innan jag skulle gå hemifrån och efter det känt mig typ estetig. Jag vill minnas att orden “Vad har jag gjort!” yttrades (mina affekterade uttryck är sällan särskilt påhittiga).
Kommit för sent till Nicklas på grund av hårdisastern, dum dusch och tvekan när jag valde nya klänningen istället för det vanliga. Han läste en bok lutad mot ett träd och var snygg.
Haft en “kypare” som både såg ut och pratade som Timbuktu.
Ätit essetööörurrt (Dr. Cox-uttal på “stört”) god oxfilé utomhus.
Först haft besök av Ida på stolen bredvid mig och sen av Clara i målarkläder (enligt egen utsago men utan synliga spår). Ida skulle på födelsedagsfest och lånade en cigg, Clara skulle se Studio 60 on the Sunset Strip och lånade en öl som aldrig hamnade på vår nota.
Varit upprörd i Fibes, Oh Fibes! debaserpublik, men jag orkar inte rasa/förklara. Jag tror att det är känslor som liknar Erics gamla angående att det går att bli popstjärna på körsång. Det vill säga att det inte handlar om FOF alls egentligen och att jag gillar, men ni vet hypen och att värsta musikhögskolemusiken är okej nu för att det kommer från rätt sorts Göteborg och har stretchjeans under rumpan. Ops där kom lite ras ändå. Jag hade nog inte brytt mig om det inte var just Debaser (förvisso medis, jag vet inte vad för sorts skillnad det ska vara) och publik som aldrig gett Omars “There’s nothing like this” the time of day om den inte framförts av ja rätt sorts Göteborg och hade ja stretchjeans under rumpan. God I’m awful, vem tävlar jag emot. Vi låter det här passera.
Stannat upp mitt i hemgång på grund av sexy back och it’s a sin. (jag vet, kan jag bli lite mer konsekvent i hur jag skriver titlar och använder versaler tack)
Blivit följd ända till porten, den där promenaden med Nicklas är ofta den bästa delen av kvällen och igår var hans hejdåfras så rolig att jag log mot mig själv i hisspegeln hela vägen upp.
Klockan halv tre försökt börja titta på The Big Lebowski men bestämt mig för att alkoholpåverkad filmtittning calls for filmer jag redan sett minst tre gånger och därför börjat rodda med kablar i dammet bakom teven för att koppla in videon för jag har bara Min bäste väns bröllop på vhs. Det var det där extremgoda humöret som inte kan acceptera sängdags och en utantillfilm som vilat en längre tid funkade utmärkt. Min favoritgrej är inte helt otippat när That ’70s Show-Hydes IRL-lillebror och två namnlösa killar sjunger Annie’s Song med gasballongröst.
Drömt om ännu en ny lägenhet jag egentligen inte ville flytta in i.
Tackat ja till söndagsmiddag med föräldrar och försökt lära mamma att säga “kom halv sex” i stället för “pappa kommer fem”. Det senare får mig nämligen att tro att jag kan komma lite när som helst.
Förutom att The Good Girl tillsammans med mitt halvt dageneftrade tillstånd var en så dålig emokombination att jag nu måste fix it med en hel del Scrubs och typ sött te påminde den och Zooey Deschanel mig om att det snart är Elf-dags igen!
