Jag trodde aldrig att jag skulle bli den här typen som jublar när en serie scorar bra ratings, men jag gjorde det precis inombords när jag läste det om Veronica Mars. Please en säsong till. Annars, för att använda en god väns uttryck, jag är slut alltså. Älskar min gamla lilla pappa och hans hederliga rättspatos och hjärta.
Shortbus gav förstås en massa New Yorkabstinens som jag försökt bota genom att lyssna på Liza Minnelli sjunga om det och snubblade då över det här. Liza dansar sig igenom Laura Nyros alldeles underbara “Sweet Blindness”. Kanske gör hon inte riktigt sången rättvisa, men det är alldeles för sympatiskt att upptäcka när ens vänner också gillar varandra. I orginal kanske den bästa bara en låt till sen drar vi-låten ever. Jag måste nog ta det litet lugnt nu innan jag börjar göra jazzhands på dansgolven. Men go Liza!
Igår såg jag och Nicklas Shortbus, sen drack vi vin med Kalle som återvänder idag och Nicklas kraschade madrass, nyss var jag nära att ställa tandborsten i skafferiet och nu har jag strumpbyxor och ska gå på begravning.
Stjärnstoftet har lagt sig en aning sedan lördagens supernova. Nu ska jag gå och träffa Dolly (Carin) för att prata Dolly (Dolly) och dricka kaffe. Nästa maskerad är hon en given Kylie. Det här klippet känns väldigt Carin. Jag är naturligtvis förälskad i pianot, men dansandet vinner mitt hjärta. Rutinen som drar igång efter två minuter är gymnasiedansuppvisning för hela slanten, jag ler stort och fånigt och lovin’ life.
Nu är jag sen till nästa födelsedagsfirande. Skytt-Tove som jag var uppe i det blå tillsammans med på Nyckelviksskolan. Det gick förvånansvärt bra när vi var avslutningsfestgeneraler med tanke på hur… vi kan kalla det laidback i kvadrat vi blir tillsammans projektmässigt.
Det här ska hädanefter tillhöra min kunskapsbank: Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donder & Blitzen.
Det är nu jag börja längta efter alla snittar, chips och godis som jag aldrig åt på festen. Alltså ursäkta, men den är fortfarande allt jag tänker på. Vad är det liksom som ska ta vid nu? Får jag aldrig mer ha min elfkostym, kommer Clara aldrig mer vara inlindad i kedjor och ha handfängsel så att hon inte kan kramas (världens hetaste utbrytarkung!). Nicklas aldrig lösögonfransar? När ska Kalle ligga dramatiskt vin-nerstänkt på golvet för att han inte kan öppna en rosa cavaflaska nästa gång?
En på samma gång ofullständig och överflödig lista:
- Skogsmulle-Emma drack vin ur termos.
- Jag ropade allas namn på dansgolvet kanske lite för ofta och varje gång jag skrek IDA svarade hon Åsa väldigt torrt i vanlig samtalston, det tyckte jag var hysteriskt.
- Karin och Josef mätte och memorerade skallformer och gjorde avancerade hattdanser.
- Av samma två fick jag en teckning där Ulf Lundell viger J-Lo och Marc Anthony med Madonna, Kells i Zorro-mask, Peter Jöback (som ser svart ut med mustasch, han var den enda jag inte kom på ens efter ledtrådar), Kaffe Fassett, Audrey H och Sawyer som vittnen. Ovan allt svävar 2Pac och Monica Zetterlund som välsignande änglar.
- Clockwork Orange-Alex var gravid.
- Nicklas tyckte att jag fortfarande hade värdinnestressblicken på dansgolvet, efter det kom det en strid ström av vinglas från folk som sa “Clara sa att du skulle ha det här”.
- Nicklas avbröt hänsynslöst något socialt jag gjorde på balkongen med “Du måste dansa NU” och jag sa “Men…” och han sa “Det spelar ingen roll, KOM” för att det var Justin.
- Jag dansade tryckare med min högstadieboyfriend fast jag var rätt blöt på grund av diverse Clarapåhitt och han kom ihåg att You med Ten Sharp var vår låt.
- Ida, Sara, Kalle och någon mer sysslade med konstfoto i kylskåpsljuset och Kalle sa ordet “konceptuellt” många gånger.
- Hela festen sjöng ja må dom leva för att jag beordrade det (jag har kvar mina gamla barnkalastakter) innan vi skulle blåsa ut tårtljusen och när jag mycket ivrigt böjde mig fram för att blåsa välte jag ut Magnus öl på hans strumpor.
- Kalles strumpor luktade choklad igår.
- Mina aktuella Tove:ar fick träffas.
- Jag fick en hot shot där jag var tvungen att bita av grädden tre gånger innan jag kunde svepa, sen ville jag inte ha fler och blev mycket lättad när Scrubs-Hulda sa att mitt hjärta var okej.
- Mjölkmustacher var på grund av nyss nämnda beverage vanligt förekommande.
- Peter ville aldrig sluta höra Back for good.
- Jag låtsades dansa bachata med Sara men det var nog mer svennesalsa.
- Taxi Driver-Rasmus lyfte Clara sjukt högt.
- Jag försökte införa serpentinblåsning som partytrick. Utan napp.
- Jag följde med på skum efterfest (som inte var efter för de som redan var där) i elfklänning men inte snabelskor och struthatt och gick sen hela vägen hem med två av mina käraste i hela världen.
- Vi fikade varma mackor innan jag skulle åka och städa, alla med den där bakishinnan över ansiktet. Nicklas var återigen snuskordsretande storebror.
Clintons hårfärg reagerade på kamerablixt på samma sätt som Zuzzies gympadräkt.
JD önskade Young Jeezy och Dr. Reid stetoskopade regelbundet gästernas hjärtan och lugnade de oroliga att de snabba hjärtslagen åtminstone var jämna.
Dolly somnade med näsan på bröna. Flavor Flav berättade förresten en rolig/hemsk historia om att DP en gång givit samtliga anställda på Dollylandwood en levande kyckling (för att det skulle vara något gulligt) i julklapp men inte tänkt på lufthål så att det var små gulliga gula kycklinglik när mottagarna väl öppnade.
Gud, det är så sjukt medelålders/KTH att skriva fotoalbumstexter med gästernas alias istället för riktiga namn. Sorry, I’m caught up.
Pälskragsvarm (fast det är påskkäringsrosor, inte ansiktshetta) Åsa som inte har fått in vanan med knutna nävar i sidorna än och huvudmätarna Karin och Josef.
Sekunden efter att Kalle rev takdekorationen med sin servitörhandduk.
Om man leker den där leken skulle det att Kalle och Peter kom som cateringkypare med tre flaskor Galliano och stod och höll i snittfat och serverade runt och gjorde hot shots på löpande band utan att jag hade en aning innan få beskriva “things that are great”.