Rubriken var inte ens påtänkt innan jag gick galen med att ladda in mina musikalskivor i datorn, inte heller när jag öppnade photoshop fast jag har brådskande ärenden, inte ens när jag sparade ner bilden, men kanske kom den precis när jag laddat upp. Var fan är förresten Claude Hooper Bukowski på bilden.
Jag tror att den här var min årets youtubepost. Och den här.
Imorgon ska jag träffa bl a mina kusinbarn, om jag inte minns fel ska mamma laga Dorowat då. Alltså det vattnas redan. Synd att jag håller på och tänjer ut ett par nya jeans.
Jag fick byta en julklapp i en museishop trots att jag inte hade kvitto. Det borde sociologiforskas i såna situationer för tjejen var jättereko och ansträngde sig verkligen för att det skulle funka trots deras avancerade system, och jag var helt “alltså bara om det går” men hon var ändå väldigt suckig och väldigt nödig på att förklara för mig att det egentligen inte gick alls och att allt kunde gå jättefel. Man kan ju bli lite “hjälp mig eller inte, bara du håller käften” av sånt, men idag kändes det okej och lite som att det var det priset jag fick betala för att have my way. Det är väl värre med papparolliga gubbar som bara är störiga vänner av ordning och som tycker att krävande kunder utan hyfs som jag är något jättetrevligt att bita i.
Nyår alltså, nu har jag ju börjat bry mig ändå. Jag tänkte om det blir så eller så stannar jag hellre hemma men sen går man där och förfryser mobilhanden och släpper på princip efter princip. Vilket utslitet konstaterande men alla kompisar pekar alltid åt olika håll och telefonörat blir alltid stekhett även om det varit i miniskala för mig i år. Min starkaste bild har varit en inomhuspicnic, snacka typisk grej som jag kan få att låta magisk för mig själv tills jag lyckas tänka mig vad det skulle innebära.
Bought crazy red lip stick, don’t know if able to pull it off.
Tänk att dagen kom då jag såg en hel Vännersäsong (sjuan) från början till slut. Det är ju SJUKT. Och den där låten alltså. I’ve had it up to here men jag måste ändå fortsätta snart igen för jag vill se när Rachels graviditet avslöjas och det där. Jag har alltså inte på långa vägar sett alla avsnitt tidigare, vill tillägga det.
Nu kan jag inte sova för att jag tog en lång nap på en osmart tid och feberdrömde om en Londonresa vi gjorde med jobbet 99. Den där jag vann en stor ful apa på någon cheesy kvällsmarknad, köpte en Hello Kitty-plånbok hahaha, började gilla Kit Kat och fick upprörande sms från kollektivet. Men i drömmen var en gammal scoutledare med och allting cirkulerade väldigt mycket kring hur stökigt jag har det hemma just nu med madrass på golvet och kläder och faktiskt en limpa på madrassen och ledsna födelsedagsbuketter och korvigt lakan o s v.
Två saker jag saknar som jag skulle haft här nu om jag orkat åka hem till mamma idag: Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt och mammas anrika gravlax med den allra mest sanslöst goda såsen.
Jag får bli upprörd av kvällstidningar för jag är SJUK. Det kom utan förvarning medan jag drack öl igår kväll. Mycket speciell känsla att umgås trevligt och engagerande samtidigt som kroppen ba aaaaAAAA. Crescendo ni vet. Febernatt och nu huvudvärk samt något som står mycket fel till med mitt svalg. En annan sak jag får göra då förutom att orka uppröras över att Pink bryr sig om får när det finns så sjukt mycket annat som borde stå före på hennes lista och att bli arg på att en lam språkförbistring får sådan plats istället för att bara skriva SKÄRP ER, är att handla mat från donken och fortsätta min otidsenliga Vänneryra. Jag är helt tillbaka i “… som när Joey bladibla… ” och “… jag är nog mest Phoebe ändå…”, det är grymt! Men kanske lite reaktionärt/infantilt. En gång fick en kompis syn på mina Vänner-vhs längst bak på dvdhyllan och sa “Du har mycket vitt på ditt samvete alltså”.
Kalle har redan åkt tillbaka och jag borde kanske ha åkt till Finspång, vilket var en sjukt berusad idé i torsdags.
Jag tror att en pojkvän jag hade för nu helt störda typ åtta år sen spelade Grim Fandango och jag fattar att det är en evighet i dataspelssammanhang men jag spelar ju bara när asfalten blommar för att jag är rädd för att förlora mig ungefär som med knark som jag inte heller vågar för att jag redan har mer kontakt med rymden än med jordytan. Nu köpte jag det till mamma i julklapp för att spel-Magnus tipsade om ovåldiga grejer. DET ÄR SÅ GRYMT! Jag vill att det ska komma ett Veronica Mars-spel.
Fast jag kan ändå inte sitta en hel dag för att något lutherskt gnager trots att jag kan sitta en hel dag och leta bilder till något meningslöst eller precisera mitt mönster fram till gryningen. För att inte tala om iTunesfix.
Clara visade mig en video från igår kväll på sin nya mobil och jag sa Nej nej nej nej för att jag skämdes i förskott men tänkte inte mer på det och nästa gång Clara visade sa Plomi Nej nej nej nej som att det var en lek. Det är verkligen dags för mig att börja tänka på beteende och ordval i hennes närhet för härmningen börjar ta rejäl fart. Sen berättade hon att “Niskah” hade sovit i vardagsrummet och var överlycklig för att både jag och Claes var där och fjäskade.
Det var en dörrvakt som väl inte ville släppa in mig och då bad om min ålder. Det var första gången jag fick säga 30 i en situation som inte bara var blaj och fan vad stört jobbigt. Men annars quite a night, jag ropade tydligen folks namn igen och Clara spelade Ooh Child. Jag har en friend crush på typ alla jag känner. Sa hippien.
Imorgon blir det en jävla hets, gud vad sjukt onödigt av mig. Är extrempigg på grund av apelsinjuice.
This just in my brain: mitt intresse för att lyssna aktivt på även traditionell julmusik beror till stor del på språket. Det går inte att ogilla låttexter som upprepar ord som king, glory, angels, newborn. Min fantasi har alltid gått totally loss på den exotiska stämningen. Sjö och STRAND på vintern.
Hark! the herald angels sing,
“Glory to the newborn King;
Peace on earth and mercy mild,
God and sinners reconciled!”
Joyful, all ye nations, rise.
Join the triumph of the skies.
With th’angelic hosts proclaim
“Christ is born in Bethlehem!”
Hark! the herald angels sing,
Glory to the newborn King!
För att inte tala om sången utan nyfödd kung:
Good King Wenceslas looked out on the feast of Stephen,
When the snow lay round about, deep and crisp and even;
Brightly shone the moon that night, tho’ the frost was cruel,
When a poor man came in sight gath’ring winter fuel.
“Hither, page, and stand by me, if thou know’st, telling,
Yonder peasant, who is he? Where and what his dwelling?”
“Sire, he lives a good league hence, underneath the mountain;
Right against the forest fence, by Saint Agnes’ fountain.”
“Bring me flesh, and bring me wine, bring me pine logs hither:
Thou and I will see him dine, when we bear them thither.”
Page and monarch, forth they went, forth they went together;
Through the rude wind’s wild lament and the bitter weather.
“Sire, the night is darker now, and the wind blows stronger;
Fails my heart, I know not how, I can go no longer.”
“Mark my footsteps, my good page. Tread thou in them boldly:
Thou shalt find the winter’s rage freeze thy blood less coldly.”
In his master’s steps he trod, where the snow lay dinted;
Heat was in the very sod which the saint had printed.
Therefore, Christian men, be sure, wealth or rank possessing,
Ye who now will bless the poor, shall yourselves find blessing.
När jag kom till pappa efter extrem systemetvelighet och hysteriskt chipotlepasteletande var min morbror där och lämnade present och när jag stod och lagade chili kom min första kärlek dagpappan Håkan och lämnade blommor och alltså de där banden. Vi ses knappt men vi k ä n n e r varandra. Han sa att han visste att en sjal jag glömt hos dem för ett år sen var min just för att den luktade Åsa. Pappa hade hittat ett folkhemsservisexemplar och gav röda tulpaner, mamma gav amaryllis och tjugo gånger finpilates och hade med sig restaurangbesökspresentkort från Claris kära mamma. Pappasyskonen gav presentkort på mycket önskad skrivbordsstol, mammabroren som jag träffar minst kom sent men gav blommor och bjöd ut mig på middag i mellandagarna. Sen pratade vi James Ellroy, James Bond och fikonspråket medan pappa slängde in små besserwisserkommentarer från Schotts originalblandning — hans alldeles egna lilla pappers-internet och den bästa julklappen han fått tack vare Clara. Jag kan ana hur provocerande tonen i den här posten är men jag är så glad och mexölsfull. Alla är så knäppa men det funkar helt klart i lagom friktionsharmoni då och då.
Om man gjorde en rangordning på saker jag är bra på skulle det där med att skära blomstjälkar snett stå sjukt långt ner.
Chansen att du missat det här Åsa är väl rätt slim, men det passar för bra så jag kan inte låta bli.
Gratulationer och julklapp i ett. Precis vad du önskat dig. Love ya.
