En lång dag med bl a bussafari i Nacka för att följa Henrik från fritids till viktig aktivitet. Han är så trevlig, ofta tycker han säkert att jag är lite knäpp men han svarar alltid på mina frågor mycket artigt och uppriktigt och tänker på saker jag sagt. Ja, det här är jag så glad över för att vi inte alltid funkat så väl och för att när fler är med, särskilt lillebror, dyker kaxattityden upp ganska ofta. Idag berättade han att han gör en radio i träslöjden, och när jag undrade om det var en riktig sa han “Ja. Men det går inte att lyssna på den”. Sen lyssnade han tålmodigt när jag berättade om att jag brukade få snickra i morfars verkstad. Han gillar inte att kramas men jag brukar smygrufsa honom i håret i förbifarten för att demonstrera min affection på ett lättsmält sätt och numera säger han aldrig ifrån för nu är vi kompisar på samma spår som när han bodde kvar i Oslo och direktöversatte min nyvilade frisyr från putesveis till kuddhår och stannade upp i termobyxpåklädningen för att kungöra “Åsa, du er bestevennen min”. Men han kommer nog aldrig kamma mitt hår igen, snacka om engångsgrej. Imorgon får vi se om mamma har med sig en hett önskad trumma från Indien till honom, han har vaknat mitt i natten och längtat.

Sen åkte jag till Sickla och köpte en tröja på Gina Trikåt. Utropstecken. Och tillämpade tallriksmodellen med cous cous, laxfjäril och min på lunchen uppfunna sallad som jag sen tänkte på hela eftermiddagen: selleri, gurka, röd lök, majs och that’s it!

Delövning 2, Köket

a) Matgäster: Nicklas och Rasmus

Jag hade inte ens börjat när de kom och Nicklas fick bistå en smula i köttfärsbryningen och det var ölburkar och stök överallt i två dagar efteråt, men av den grymt goda åttaportioners chili con carnen blev bara en liten portion kvar så my worst fear att råka laga något äckligt till två matlagningskonnässörer besannades icke. De väsentliga läxorna “i god tid” och “plocka undan direkt” finns tyvärr kvar att lära.

b) Baka: kaka

Först skulle det vara från Nigellarecept men nu när Goa-tiden snart runnit ut och min vistelse här nästan nått sitt slut (eh lägerbålsreferens alltså) ville jag mest få det överstökat. Så idag, en av den senaste tidens mest produktiva dagar, köpte jag kakmix. Men inte som man bara blandar med vatten, jag hade i ägg för fluff och kokos som ströbröd och glasyr och hackade hasselnötter. Skitsött, och jag har bara pallat en liten bit för att jag hånglade med smeten på visparna för mycket. Men ja en kaka i kylen liksom.

(Tänk när jag kommer till Ö, då kanske jeg koker suppe på margfyllte knokler)

(Och just det, för oinvigda: jag HAR alltså gjort sånt här förut men ser det inte som en del av min identitet och har liksom bara släppt det, därför ska det övas in hur många översöta onödiga mixkakor som än krävs)

På tvåan i dokumentären Hollywood och krigsmakten där försvarsgubben Phil Strub kommenterar det att filmen Tretton dagar inte gillades av Pentagon för att eh typ generalerna? (gud jag hatar när jag är såhär stereotypkvinnligt helhetsfokuserande “bilen var röd” och missar detaljer som titlar, årtal och namn, jag vill ju vara ett historikerämne) skildras som krigiska maniacs med att ta upp att han faktiskt hört att en av de där gubbarna såg ut som att han jämt rynkade på ögonbrynen (och därför kunde missuppfattas som… ond?) och… ja sen fattade han nog lite själv att det skulle bli svårt att ta hem resonemanget för han stannade upp in a very David Brentish manner och försökte avsluta kvickt med något om nyanser som försvunnit.

Min malliga sida fick storkick när kära kören fick dela ut pris på Elle-galan i fredags. Vårt färgtema var hud (lax-räka-aprikos) och jag klädde ut mig till drottning (i prinsessklänningen). I tv-versionen hamnade vårt pris bland sammandragen men jag hann svänga med kjolen och spela över i bild iallafall. Jag vill tacka kören som gör att jag får utlopp för och utvecklar mitt linslusande.

att svänga åt flera håll i snowboardbacken. Nästa gång ska jag lära mig åka liften också, det blir så sjukt svettigt att gå upp.

Claras och Idas prinsessklänningskjolar på B*rns dansgolv inatt. Alltså om man tänker sig rent könsrollscementerande vad som borde attrahera män så är det väl inte klänningar som konnoterar bröllop, men deras galadressar var tydliga magneter och inte sällan med just orden brud och bröllop inblandade i uppvaktningen. Det handlade i o f s mest om något slags awe och inte tydliga ragg. Vi hade en fotosession innan på Saras fest också, men inte med min kassa kamera. Jag hade inte varit på gala men min blus råkade passa in färgskale- och materialmässigt, så vi blev som ett koncept där jag framstod som den jeansfega (jag är van). Sen handlade vi hamburgare bredvid Dita von Teese, hon hade svart färgat hår som såg ut som svart färgat hår och en sminkning som såg ut som en sminkning.

När jag rensade mobilen hittade jag Nicklas på mammas balkong, rom i regnet-kvällen som slutade med att jag träffade min enmånads-pojkvän i gymnasiet för första gången sen dess.

Och pappa när han skjutsar Henrik på sin trehjuling som han behöver på grund av sin nu faktiskt tio år gamla ensidiga förlamning. Nej, det är ju Magnus!

Och Paloma på en sten i höstas. (Ej arrangerad)

Wolverine! Rockettes! Dreamgirls! Massa folk på en scen för några år sen!

SJUKT ROLIG:

http://www.youtube.com/watch?v=_sarYH0z948

Haja varför jag vill bli detektiv. Och aldrig ser CSI.

Låna mammas lägenhet -> konstig musiksmak.

Den här veckans låtar:
The Cranberries - Dreams
Haddaway - What is love
The B-52’s - Roam

Alla på grund av teveinspirerade påminnelser om mina tonår. Teve är min främsta inspirationskälla.

Hur många fel sidor att vakna på har man egentligen? Det känns som att jag vaknar på en ny varje dag.

Här sitter jag och har noja på musiken på den här myspace-sidan, eller ja på hela sidan för att jag gillar imaginära sovrummet och att han embeddat en liten Peter Greenaway-film i vänsterspalten. Vi gick i samma skola ett tag utan att byta ett ord och jag antar att det är pinsamt om min länkning avslöjas men det är alltså bara en hyllning till en av få mspc-oaser. OAS! 30+-vokabulär.