Claras bilder. Förlåt om det är dåligt urval men jag är Lost-skärrad.

Jag skulle skriva en lista på lifestyleord som beskrev helgen men jag kom bara på “drivved” och “öppna spisen”.

I dag fick jag vara Zorro på kören.

Kolla vad jag har hemma. Hinner inte se ikväll men jag tjuvstartade och såg introt (vilket väl egentligen inte är den korrekta termen?) och det var det finaste jag sett på länge.

Nu kan jag se Dexter och äta samtidigt men jag mår fortfarande lite lite illa efter varje avsnitt. Blodlådan’s not my favorite.

Oj, jag har fläskfilé, svamp, broccoli och pressad potatis i väskan. Från mamma, vi pratar inte lika mycket psychobabbel längre, nu är det mest bara pilates och axlar och sånt.

När jag hör Timbaland och M.I.A-låten fattar jag inte hur jag någonsin kunde gilla henne. Hon låter som ett jobbigt barn som sitter vid pianot och hittar på allt eftersom (typ jag, jag sjöng ofta om svanar).

Det var faktiskt inte av vårsentimentalitet som jag gick till gb.se men väl där påminde den där himla gubben mig om de här bilderna. Kalles glassgubbefetish har en historia bakom men den är hans och Erics. Clara är bara… lovely Clara.

Första leveransen. Jag blir så glad.

(inte mitt foto, men jag hade samma omslag som jag klistrat bokstavsklistermärken på som bildade ordet BRA)

Man vet att man inte vill att en serie ska läggas ned när man drömmer ihop fem nya avsnitt. Röran som uppstod för att drömhjärnan är så inkonsekvent fick skyllas på att jag såg samtliga på vhs hemma hos storebroren som fyller 41 på lördag (söndag?) och att han spelat in i fel ordning.

I ögonvrån trodde förresten Josef att det här var jag och Indiana Jones (jag har den som skrivbordsbild).

Jag måste jobba på mörkare röst och oneliners.

Kolla vad jag har hemma. Nu börjar jag i Film noir-skolan. Man kan tycka att jag är sen, det är okej.