Inte så subtilt kanske men damn it Liza, jag älskar dig.
Tack för världens bästa fredag.

I’ll be seeing you
In all the old familiar places
That this heart of mine embraces
All day through.

In that small cafe;
The park across the way;
The children’s carousel;
The chestnut trees;
The wishin’ well.

I’ll be seeing you
In every lovely summer’s day;
In every thing that’s light and gay.
I’ll always think of you that way.

I’ll find you
In the morning sun
And when the night is new.
I’ll be looking at the moon,
But I’ll be seeing you.

I’ll be seeing you
In every lovely summer’s day;
In every thing that’s light and gay.
I’ll always think of you that way.

I’ll find you
In the morning sun
And when the night is new.
I’ll be looking at the moon,
But I’ll be seeing you.

Efter att ha tagit mig House-tid kan jag inte komma ifrån att hur mycket jag än älskar Hugh Laurie är avsnittens uppbyggnad så sjukt tjatig och skräckvinklingen på bakterier och virus närmast Expressenartad. Det senare hör väl självklart till men det är svårsmält för mig för att jag varit med om så mycket hypokondri och bakteriefobi hos mig själv och andra och jag är så TRÖTT på det, vill inte att sånt ska spädas på. Sen är den sexistisk (jag går inte på tjafs som “nej han är inte misogyn, han är misantrop”) men det försöker jag bortse från för det är väl all teve. Och just det, det är väl meningen att man ska tycka han är smartrolig när han dissar dumpatienterna i kliniken och det funkar ibland, men det är ju precis den patientsynen som är helt vidrig när man själv råkar ut för den. Jag vet många som fått den vinklingen på riktiga problem, aaaaaah de där hemska läkarfasonerna.

Så, nu fick jag ur mig mina dubier för att kunna fortsätta titta sen.

Det var bara det.

Det blev gif ändå. Kanske tungt. Hoppas inte. Jag är slut. Ska fika. Med Livan och Tovis.

Jag sätter tillbaka klockan lite för att inte avslöja hur sent/tidigt det är . Det blir så när jag går in i Photoshop. Tyvärr tvingades jag jpeg:a headerbilden och jag borde kolla hur det ser ut på andra skärmar, men det får funka så länge. Jag som älskar giffar.

Jag ändrade i stylesheetet till musiken från La double vie de Véronique (alltså det där namnet har något), gjorde tillägg på bilden till Vivaldi (barockt!), fick regnbågsidéer av Brokeback Mountain OST men skippade dem till Arvo Pärt.

Bara för att Nicklas glömde ett paket mjölk här efter Barcelonaplaneringen i onsdags (med påföljande sms “I leave for you leche!”) kan jag äta gröt till lunch idag. Annars har jag vaknat på fel sida två dagar i rad och det skulle vårväder kunna åtgärda men så är det sommarhetta istället. Väl? Jag har inte ens lust att kolla efter, är stockholmstrött, jättekonstigt. Nu måste jag lägga två kokta ägg i kallt vatten i en Friendsmugg jag fick av gammal pojkvän som jag blev ihop med för nästan exakt tio år sen, för ägg- och grötkastrull är samma.

Jag har nästan precis samma årsuppfattning som Peter Englund, men augusti och september är mer åt höger och april inte lika sluttande. Det är också mer en rektangel som inte skulle gå ihop om jag försökte rita den.

Varför får inte jag ligga när Leif GW Persson, kriminolog?

Backstreets typ bästa låt och Mauros typ bästa text är samma.

Introt till Journey - Faithfully är den felande länken mellan introt till Lena Philipsson - Det gör ont och introt till ABBA - The Winner Takes It All.