Vid den här tiden börjar jag numera sänka musiken för att jag tror att det är natt.

“du vet en sån kväll när man blir påmind om sakerna som funkar dåligt i ens liv men att inget är särskilt akut eller nytt eller lättförklarat”

– Det är det här som jag hatar!
– Va.
– Man pratar med dej, o man pratar med sitt eget ärsle!

… men ni vet det där om att try everything once, vi kan väl låtsas att jag är one of those people. Nu är jag uppe så jävla sent.

Jag gillar New Order så mycket just nu.

Hur ska den här bloggen se ut? Varför tycker jag att Tony Soprano är het? Varför är det läggdags nu? När ska jag sluta spela tetris i huvudet? Har jag magsår? Ska den här bloggen finnas kvar? Varför är jag så… svensk? (om ni visste hur min gårkväll såg ut skulle ni fatta den töntiga frågan) När ska jag fylla i alla luckor och minska alla glapp? Hur va när nej var öh varför? När? Om? Kanske? Aaaa, ja.

utom blomflugor. Om vi talar företeelser/saker älskar jag inte tvättstugetider, ställtidsbehov utan tid, stöket i köket (bra kontemporärt bandnamn!), att jag blev upplyst om att operativsystemet i min nya mobil visst är lite trögt eller att jag aldrig vet vad jag ska ha på mig på jobbet. (Tänker inte oälska tapto 22 (uh oh!) och revelj 06 än.)

Det var Red Hot Chili Peppers Top Ten som jag zappade förbi många gånger tills han som ser ut som Will Ferrell röker låtsaspipa gjord av liten ekkvist i Scar Tissue för jag älskar den låten och det lilla klippet. När jag låg där på skrynkligt underlakan med grön ögonskugga under ögonen kände jag att jag bara VISSTE vad scar tissue betyder, att jag fattade texten rakt av, och så började jag tänka att sist jag hörde låten och alla gångerna före det förstod jag det nog lite som att det var någon form av bandage (sår-näsduk typ!) han ville visa för lyssnaren och inte ärrvävnad och att jag ju måste ha varit helt puckad. Sen fattade jag att det är tre säsonger av otextat House och Grey’s Anatomy som hänt mig sen dess. Att märka hur ny kunskap blivit helt självklar’s my favorite!

Kommer nog aldrig sluta älska när basisten spelar på en telefonledning, Frusciante på ett långt rep och trummisen på grejen som snurrar i Otherside heller, men Anthony Bs lån av melodin på Zulu Chant riddim (afrikansk gitarr!), Ghetto Boy, gillar jag mer. Även om de där två RHCP-låtarna nog lärde mig poängen med gitarrsolon och har överlevt hela RHCP-utmattningen.

Det är mycket nu and I like it. Det finns en chans att om jag skriver att jag inte har blogg i mig just nu så får jag det helt plötsligt, därför skriver jag det här.

Jag drömde att jag byggde en liten datorstation vid en pelare på Hötorgets perrong för att kunna ha tillgång till internet när jag var där. Sen byggde Ida och Rasmus ut det till värsta kontoret men det gillade jag inte.

Jag åt nästan ett kilo kräftor själv, mina tummaaar. Borde alltså duscha men då går ju även airen av sanslös ananaspaj bort.