Sicilien 1978.

Tryffelgränd.

Min pappa Trivsel-Percy (för att han är så bra på Trivial Pursuit).

Jo, jag satt ju en stund på ett toalettgolv inatt och fick svara “Mmm” några gånger på “Är du okej?” utanför dörren (så SJUKT längesen). Men innan var det kul, min nya Singstar-favorit är Ordinary World. Min första Singstar-vinst över Nicklas (den mannen = übermusikalisk i smyg) är Waiting For a Star to Fall.

Den här helgen har jag lyckats träffa Enskedekvinnor, gudbarn och Finspångsmän.

Nu fryspizza at my sanctuary: mammas soffa.

Inte för att han är sanslös alls egentligen, utan för responsen och att jag totally går på hela bakgrundsbiten, särskilt när den är ackompanjerad av Eastwickstråkarna. Mamma mailade, det kanske är värsta runtskickslänken.

Det här är en sån där dag som många brukar säga “Det är en sån där dag” om.

Jag kan inte sluta stirra på den här.
(Det är Ida som har gjort den.)

Jag går a-kursen i idéhistoria och har lånat Filosofins historia av Nicklas och ser hans understrykningar och små anteckningar överallt och dels minns jag Nicklas i soffan i Gubbängen med hela sbordet täckt av olika anteckningspapper och dels tänker jag fan har du vetat allt det här hela tiden?

Man kan i alla fall säga att jag har varit i Sydamerika.

(tror att jag fått in 7 maskiner på 4 timmar (två maskiner, en lagom och en extremlångsam). men det låter ju inte mycket, jag tycker att jag har sprungit som en galning. två svarta, en vit, en bäddmadrassöverdrag, en lakan, en röd, en blågrön)

Snart ska jag äta tiramisu och titta på Gossip Girl och mina sista Sopranos som belöning.