Helt plötsligt har jag börjat höra hur knappt några låttexter är okej. (Han ska få annat också.)
Det var förresten fantastiskt att göra för jag blir på så gott humör av att titta på honom. Han berättade om hur trasig fotbollen är när jag tog bilden.
Giftig (feat. Petter) - Mange Schmidt
Visit to Vienna - Sahara Hotnights
Grace Kelly - Mika
Beautiful Girls - Sean Kingston
Ingenting - Kent
Voyage Voyage - Kate Ryan
I Could Fall In Love With You - Erasure
God Damn It - Petter
Love Is Wicked - Brick & Lace
Irreplaceable - Beyoncé
Don’t Stop The Music - Rihanna
Make Me Better (feat. Ne-Yo) - Fabolous
Jag Talar Ut - Mange Schmidt
Stronger - Kanye West
Way I Are (feat. Keri Hilson & D.O.E.) - Timbaland
Tambourine - Eve
Natalie - Ola Svensson
Can’t Get Over - September
Do You Know - Enrique Iglesias
Turn You On (feat. Pras Michel) - DeDe
Jimmy - M.I.A.
Tydligen sjunger hans lillebror på Giftig och Ingenting dygnet runt. Min syrra kommer nog bli galen på M.I.A.s sång men hon gillar Mika och Sean Kingston.
Det började med att jag tänkte på Voxpop och försökte minnas olika videos jag kunde utantill på den tiden. För att youtubea. För att jag har tid (middag inställd) och för att det känns underbart. En var Warren G-låten från Supercop, den med What’s love got to do with it-samplingen och Adina Howard. Sen kollade jag music från 96 och 97 på wikipedia och snurrade in på Janet Jackson. Hennes första album visade sig till stor del vara producerat av duon René & Angela som jag tidigare bara hört Secret Rendezvous (fantastisk!) med, så jag började kolla upp deras repertoar. Simultaneously snöade jag mer och mer in på Adina Howards första album som jag på den tiden tyvärr bara skrattade åt på grund av omslaget (jag har också varit sån). Helt plötsligt hade jag två låtar som hette “You Don’t Have to Cry” bredvid varandra i iTunes, en med Adina Howard och en med René & Angela, där Adina Howards såklart är en cover av duons låt! Det känns som att jag gjort surfningen som god intended it.
Dagens omslag:
Nu blev ju min vecka helt uppbokad, jävla fan! Idag present till Henrik (jag ska göra själv) och äta, jag måste äta! Senare take-away till sjuk mamma. Imorgon ska jag försöka hälsa på pappa och sen Kalle. På torsdag mag-foto och Henrik-firning sen om jag pallar. Fredag är mammas föreläsningsdag. Jag måste ju städa, läsa böcker, planera, fylla i blanketter och ha stora teve-sjok också. (I lördags hade jag tvättstuga, räkningsbetalning och c&n&r-dejt som blev singstar, i söndags var jag trött och åt brunchiddag vid 22, igår lämnade jag saker runt halva stan och dinerade och såg Persson & Persson). Jag är inte ens en särskilt uppbokad person om man jämför men vad hände med en vecka av… nooothing.
(Kan man få ha som jobb att höra av sig till dem man borde höra av sig till?)
Jag har återfunnit min barndoms bästa macka, den med hamburgerkött och paprika, och nu när jag gick förbi stängda konsum sörjde jag på riktigt att jag inte tänkte på mackan när jag var på 7-11 med Nicklas nyss. Bara en liten paprika och min höstlovsmåndag hade varit komplett (den är viktigare än köttet).
Den bästa vinkeln att se situationer ur just nu: Mia och Klara-vinkeln. Rasmus och Nicklas diskussioner om saker man inte trodde gick att diskutera blir fantastiska ur Mia och Klara-vinkeln, visade det sig under middagen. Sen undrade jag vem av Leif GW och Göran Persson som var Mia och vem som var Klara. Men det gick snabbt över när det väl började och visade sig vara typ det lyxigaste event jag kan minnas att jag varit på (om man bortser från kolla-jag-skrattar-skrattet som publik ofta sysselsätter sig med och som här förekom i sin värst muterade form, såklart).
Det är liksom inte bara en gång per Heroes-avsnitt jag skrattar högt av fel anledning numera. Fy fan vad dåligt det kan vara, sådär när drama blir en parodi på sig själv, som jag antar att man skulle kunna skratta åt Lost om det hade lika dålig dialog. Suresh och Parkman alltså! Men åt Kristen Bell skrattar jag med kärlek.
En grej hos mig som tangerar en viss “problematik” är att jag kan fastna så för en röst att det inte spelar någon roll hur jobbig låten är. Senaste exemplet: iTunes hittade en Wyclef-låt featuring gruppen som sjunger Maria Maria ni vet. Nu har jag Maria Maria på repeat.
Igår eftermiddag=rätt dag att vara på Fjällgatan. Jag var i god tid till magdoktorn men sen när jag skulle fotografera en andra bild in mot stan låste sig mobilen och musiken var på så jag ville inte gå in och det fungerade inte ens att stänga av hela skiten så jag fick stå i lobbyn med massa saker i händerna och ta ur batteriet. Lika med jag hann inte gå på toa och all incheckning i receptioner och sånt blev råsnurrig. Lika med när jag kom in kissnödig till doktorn med samma namn som ett ex och han också såg ut typ som samma ex blev allt skitkonstigt och ja ba “det är väl inget fel på mig” (typisk patientföreteelse kanske även om doktorn inte är lik ex). Det sa jag inte men jag kom inte ihåg alls hur magkatarr känns och det. Det är förmodligen i alla fall inte bara hiatus hernia och operation hålls det inte så mycket på med eftersom man nu för tiden kan äta medicin tills döddagar. Men ändå lika med mitt livs andra gastroskopi om bara en liten vecka. Jag tycker nästan att det är spännande.
Såhär såg det ut när jag kommit ut och fått igång telefonen igen.
Nu har jag höstlov. Det ska jag fira ikväll med folköl, chili, ett avsnitt av Grey’s Anatomy, ett av My Name Is Earl, ett av Scrubs och ett av Gossip Girl. Resten av veckan ska jag göra saker på KVÄLLARNA. Och bli fotograferad i magen. Förlåt om det är koko av mig att berätta sånt.
Det här var precis efter att jag bett Clara hämta min mobil i jackfickan för att jag var för gravid (det är en mage jag har utan barn i, för många tröjor också, alltså man ser den inte på bilden, man kan säga att jag fylleformulerar mig utan att vara full) och nedslagen och lycklig i den låga soffan. Det är bl a Nicklas på slagverk (faktiskt, jag kollade upp rätt instrumentfamilj) och Paloma och hennes mormor i rytmsektionen (?).
