I — Men jag ringer dig imorgon då!

Å — Ja, det gör duuöh Bra!

Jämför:

X — Vi hörs imorgon!

Y — Ja det gör vi!

Ny medicin bara och ett klassiskt oengagemang FAST jag laddat upp med gnäll och tagit av mig “jag är väl ändå problemfriast i världen”-byxorna.

Vad fan!

Goodie bag.

(doktorn har nu tolv minuter på sig)

Jag är sjuk och andrahandshyresgäst i en månad. Idag ska doktorn ringa. Till mitt hemnummer. Jag måste åka fyra (buss) för att ta emot telefonsamtal, känns lite vilda västern va.

PS. Jag har slagit av mina grenuttag också så jag måste vara där en stund innan för att hinna ladda upp telefonen DS.

Tillbringar min lediga tid med kaffe och sockervadd. Jag är fortfarande förälskad i internet.
Här kan man se hur Britneys ökända MTV-framträdande skulle ha sett ut, tydligen. Det är inte menat som en bash. Bara kärlek och popmusik.

Idag älskar jag mitt jooobb. Synd att jag mår ständigt illa och igår kollade bostadsannonser så att jag blev jättesäker på att det var vks och sov med balja bredvid sängen. Fy fan alltså för bostadsannonser, all ful jävla inredning och så är det oftast t o m STAJLAT sådär HEMSKT, inte bara att någon liten gubbe har tänkt “jo men så här kan jag väl bo”. Men läkaren ringer i alla fall på torsdag. I bästa fall ger han mig antibiotika mot helicobacter så att jag i framtiden kan hantera hemnet, men en liten dietist kan också funka. Hon/han kan få sålla annonserna.

Tydligen ska jag till Idre i januari. Precis vad jag hade drömt om i smyg men i drömmen kanske lite längre tid och med något syskonbarn. Jag har inte åkt skidor på drygt femton år. Och då ville jag hellre åka skridskor och skriva kärleksbrev. Savalen? Clara och jag sov i källaren i min systers lilla (hyrda) hus, den var inredd som en gillestuga med bar och darttavla. Clara köpte en pepitarutig basker i Tynsets sunkiga köpcentrum och trodde att ob-la-di ob-la-da uttalades oblAdi oblAda i TP. Det tyckte min pappa var jätteroligt och han skrattar fortfarande åt någons beskrivning av ordet vantspridare i Rappakalja den där fjällsemestern. Min pappa gillar Clara. Mamma också såklart, men pappa har liksom mer den där inställningen att Clara är askul.

Året innan när vi åkte till Geilo via Oslo hade vi köpte matsäck och när mamma upptäckte att något pitabröd var mögligt skickade hon det bakåt till Clara som satt närmast soppåsen, då sa Clara “men den här vill inte jag ha”. Sen pratade vi om Emma Sjöberg och Cindy Crawford och lyssnade i varsin freestyle-lur och såg Give Peace a Chance-videon och Carlton - Love and Pain på MTV när pappa lät oss bland alla krigsrapporteringar. Han stukade foten första dagen och fick den målad (mätt) hos doktorn. Jag var säkert sjukt prinsessamallig hela resan, typ “jag har mina föräldrar OCH min bästis här”.

Först och främst om någon vet var man kan köpa House-muggar:

Sen om någon kan och vill klippa mitt hår?

Humöret nu tycker att det här är höjden av humor. En pensionär som sjunger som Ralphie.

(tricket är att tänka att han gör det på skoj, för att vara rolig)

Dagens bästa stund var när jag köpt liten kaffe och det började snöa och de här stråkarna (och lilla blåset!) dök upp:
The Delfonics - Hey Baby

Det gjorde inte ens något att jag bar ryggsäck.