Man vet att man är ett “barn” av “sin tid” när man får en inbjudan till ett lesbiskt bröllop och den första tanken blir den på Elaine i en stinkande tunnelbanevagn, alltså att en av anledningarna till att bli glad för inbjudan är för att man får tillfälle att känna sig lite elainsk.
I morse hittade jag två jättesmå soldater av plast i vänstra jackfickan. Get back to me om du antingen är personen som lagt dem där eller var med mig vid tillfället jag själv stoppade dem i fickan. Jag har inte en jävla aning.
Igår råkade jag översätta crackpot till h*schpipa i ett ganska känsligt ögonblick, ALDRIG hört att det betyder tokig och kunde inte ta mig ur situationen snyggt alls. Alltså den att jag hade närmare till att tro att en lärobok innehöll ordet h*schpipa än till att slå upp det. Och VADÅ pot=pipa? Eller crack=h*sch för den delen. När som helst resten av dagen behövde jag bara snudda vid minnet för att vilja brista ut i generat asgarv.
I lördags såg jag Försoning. Gissa varför jag om en liten stund ska se En ung Jane Austen fast jag hatar Anne Hathaway och aldrig ens tänkt tanken tidigare.
När jag förresten letade Keira Knightleybilder till Felande länken började jag gång på gång tänka efter vem mer det är hon är lik. Jag gör det fortfarande och varje gång kommer jag fram till att det är SIG SJÄLV. Det är som ett luktsinne som ibland leder mig i cirklar.
En underlig vargtimme startade min dag. Vaknade 04.25, visste inte varför men var törstig och hörde bank i rören. Toaletten spolade ojämnt och när jag skulle ta min medicin höll blandaren på och tramsade, pustade ut vatten i våldsamma omgångar. När jag fyllt mitt glas och hällde i mig tyckte jag att vattnet smakade kolsyrat, liksom starkt. Spottade ut direkt och inbillade mig att jag fick konstig smak i munnen. Sen låg jag och funderade på om jag skulle våga duscha tills det blev dags att gå upp. Jag duschade, men sen sista jobbtimmen är jag jättetrött på nytt sätt och sugen på skumsockerbitar som jag aldrig äter. Mellan tre och fem på natten blir en stånkande kran lätt ett undergångstecken.
Men ämnar gömma under täcke mig själv inom närmaste kvart. Känslig dag och det har nästan varit lite skönt. Jag kunde vara liten utan att vara liten. Men: blä.
Det har alltså inte all been about Heath, även om jag fortfarande blir helt ologiskt bummed när jag tänker på det. Var det som att Ennis också dog nu?
En av nackdelarna med att gilla latinopop: så omöjligt att kontextualisera visuellt och samtidigt verka riktigt frisk. Jag älskar alltså den här låten (Sopranos igen).
Här är två låtar som jag fått av Sopranos och inte hört tidigare, trots att den första tydligen är musikhistoria (mest om man är Dylan-mänska) och den andra är på ett album jag har andra låtar ifrån, ja trots att de är av två av mina favoritartister.
Joan Baez - Diamonds and Rust
Kasey Chambers - The Captain (blunda, jag hittade ingen bättre version)
Det är något som ÄR något. Ursäkta men jag vill dricka öl. Pokear Josef back och skjuter in filmerna (dvd & vhs) på hyllplanet istället. Min nya inredningsidé. Alla lägenhetsannonser, hemnet och Björns bytarjävel: jag hatar “matrum/sovrum”. Jag vill inte ha ett matrum och ännu mindre ett sovrum som egentligen skulle ha varit matrum. Har man ett kök och ett badrum brukar det mesta ordna sig. Jag har en kokvrå och en stockholmsdusch och loftsäng/lager. Ska lägga till “dansgolv/golvyta” och “regnskydd/tak” och “ingång/dörr” och “utsiktsplats/fönster” i min annons. Åh FORMULERINGSFANTASIN idag, jag chattar med bloggen. Förutom att jag vill det för att allt blir roligare då vill jag att Kollert ska komma hem för att jag känner mig vilse när jag ska tänka hyresrättshomestageing.
