När jag kollade igenom 30 Rock nyligen kom jag över min Tina Fey-aversion (brunetter med glasögon som ska verka nördiga men som egentligen är skitsnygga osv osv osv plus en kemi-clash alltså rent personlighetsmässigt) genom att tänka “ah, hon är ELAINE”.

Nu när jag kollar på Weeds och stör röven av mig på Mary-Louise Parkers jävla stirrblick (om det var så att hennes man lämnade henne för Claire Danes är det ju inte svårt att lista ut vad den mannens fetish är) och delvis urusla skådespeleri klarar jag av det genom att tänka att hon (rollen) är kvinna och HELT galen med tvivelaktig etik och ändå ska ses som sympatisk. Hon är en kvinnlig House. Många såna finns det inte så jag tolererar till och med att man måste slänga in änkeprylen för att ge henne grundläggande underdoginess, ett alibi.

Jag är sur och fick just lust att se om första Bridget Jones. Kanske för att Marys Elton John-cover ur andra precis spelades och för att jag förklarat ett kapitel ur första boken stycke för stycke idag. Jag fick dramatisera hur jag trodde att Una Alconbury betedde sig.

Vad min mamma vill göra som födelsedagsfirande: kolla på “Arn 1″. Men det SJUKA är att jag typ den senaste veckan börjat tänka “jo men det är ju liksom riddarfilm? jag ska nog se den” fast jag tidigare knappt erkänt filmernas – eller böckernas – existens.

Nu ska det bli så skönt att gå och lägga mig att jag drar ut på det medvetet.

Ikväll fick jag läsa Palomas godnattsaga.

Att gå till affären i flip floppar fast det är lite för kallt.

Första gången jag började titta pausade jag efter högst en halvimme och nu när jag fortsatte fick jag tänka ganska mycket “jaja, den är från 1980, PRE Polisskolan” och tänkte aktivt bort arméromantiken, men sen när slutet av Private Benjamin kom och den fantastiska musiken till eftertexterna spelade blev det bara sådär en FYRA i min bok. Åh, ni vet när slutet räddar allt, att varken militären eller män är lösningen. Till skillnad från nån jag såg nyligen där slutet pajade allt, hm vilken var det? Typ Dumpad eller kanske Eagle vs. Shark. När man tänker “Jaha, men var det liksom SÅHÄR ni menade, var det HÄR sensmoralen, men då är jag ju inte med på det jag gillade inuti filmen heller”. Om någon gillar Eagle vs Shark, FÖRKLARA den för mig.

Christina Applegate
Mira Sorvino