Okej, har precis storbölat till dövnumret i Glee. Det ÄR övertydligt, men alla har inte fått vara med så här mycket någonsin förut i en ungdomsserie.

Det här lilla bordet är nu mitt, och det är n ä s t a n perfekt. Jag har klarat av att åka och hämta det fast jag är lite… medtagen och knappt har sovit. Jag brukar inte få såna här saker gjorda såna här dagar, dagen efter är liksom helig. Men when the going gets tough the tough get going. Alltså nöden har ingen lag.

Nu ska jag slänga sopor, handla mat, äta, sova.

Sen jag fastnade på att komma på ett ord mitt under sjukt god middag igår har jag fått lära mig så många ord för lössläppt kvinna att ni inte kan ana. Haha det lät som att folk ropade det efter mig för att jag fastnat på ett ord. Jag har fortfarande inte kommit på det men det är ett gammaldags ord ungefär synonymt med trollhora.

PS. Det finns ett franskt ord: catin, och två engelska: harlot och trollop, som jag alltså vill översätta till det här ordet.

Kränkdag idag. Men den slutade med att jag beställde dyr hudkräm, sorterade badrummet, ramade in kärlekens slut och hittade ett gulligt soffbord som jag tyvärr bara kunde maila om för att det är så sent (håll tumme, det är inte pelarbord men runt och… behändigt. PO!). Det vill säga, allt blev bättre.

Det är lite jobbigt att lyssna på Chris Brown - Crawl och Rihanna - Cold Case Love efter varandra.

Idag träffade jag en kvinna med mycket mycket att berätta som pratade om Kapten Nemos bibliotek, boken jag lyckades läsa ut igår. En riktigt god bok som jag inte fullt förstår, som jag verkligen inte uppfattade allt i, men som jag kunde följa med i så obehindrat för att jag på något sätt kan språket. Det är inte ett lätt språk men ändå på något sätt tydligt, jag kan av hans formuleringar så snabbt greppa vart han vill komma, det är inte alltid jag gör det. Många böcker med helt logiska handlingar och svart på vitt kan jag inte följa med i för att jag inte kan språket. Logik är inte alltid logisk (för mig), tydlighet är inte alltid tydlig (för mig). Om jag bara får följa med obehindrat spelar det inte så stor roll om jag förstår eller ej.

För mig handlar den om kallduschen alla (?) måste gå igenom vid fyra fem sex, då när allting plötsligt slutar att bara vara och man måste börja reflektera, om förräderi, om att att man alltid har sig själv och om man inte så mycket annat har kan ingen klandra en när man bygger sin egen värld, om bärgningslistor, om att välja välgörare, om att få veta vad Gud kan vara om man är uppfostrad att tro på’n, om evighet och död o s v. Mina bästa formuleringar är den om att det att inte kunna sluta tänka på någon är som att ligga i en myrstack och den om mentaliteten i byn, att det var så mycket som var onödigt:

“Ett slags lag som sa: nej. Det var en mycket kort lag.
Men ganska viktig.”

Den formuleringen tycker jag nog mycket om för att den kan handla om mig förr i tiden.

PS. Förräderi är lite mitt favorittema sen jag läste Hur man botar en fanatiker.

Jag fick precis en vision. Man ska väl inte gapa efter mycket, men tänk om Glee hade en MJ-röst med, en manlig motsvarighet till Mercedes.

Jag har inte druckit en droppe alkohol i helgen men jag har sovit så konstigt att jag känner mig helt bakad ändå, får jag köpa pizza då?

Behöver läsa ut en bok. Gör allt annat än det.

Det är jobbigt att Jennifer Lopez nya heter Louboutins men att hon inte kan uttala det.

Jag känner mig som nio år igen när jag drömmer om jordens undergång. En speakerröst dånade över hela Stockholm, sen började allt snurra jättesnabbt och Lennart Jähkel, som strax innan vid middagsbordet hos den där blonda mediamänniskan med barnslig röst (Ann?) ekopredikat för mig om att jag tvättar för ofta (har tvättstuga imorgon, I WISH att jag tvättade för ofta), såg upp mot himlen och sa dramatiskt “Å nej, den eviga natten, nu kommer den”. Som tur var blev mediamänniskan Clara så fort speakern satte igång så jag var med henne, och jag hade kysst någon jag tänker mig att jag vill ha kysst om jorden går under (vet att det inte funkar så doh). Trots min fullkomliga panik tänkte jag “nu kramar jag min Clara och sjunger en sång” och “om jag ändå hann ringa mamma”.

Såna här panikmardrömmar brukar betyda mat för nära läggdags. Mår illa, har ont i halsen och känner fortfarande stressen, men skrattar ändå lite åt mig själv. Godnatt igen.