Ska vi lyssna på den här innan varje match och heja på Côte d’Ivoire? Dricka öl, det som jag ALDRIG gör nu för tiden.

Jag blir så fruktansvärt sugen på vattenmelon av alla Ship to G*za-avatarer på Facebook.

Jag blir så apans knäckt av vissa bloggar en sån här hemsk dag, men ändå läser jag masochistiskt. Tjockskalliga nyliberaler som aldrig låter sin värld skakas om, utan bara pusslar om lite så att de nya förvecklingarna kan få plats någonstans.

Jag tror, att den här sommaren ska jag vara NU. Jag har redan börjat något slags engagemang i den så kallade samtida musiken. Det blir bra, Nicklas får hjälpa mig. Men inte för mycket Robyn.

Varför har inte Spotify lagt in att man kan lyssna på musik från 10-talet i radiofunktionen?

Nyss när jag var och handlade en bebisdocka till min yngsta systerson och funderade över vilket kön jag skulle välja kom jag på mig själv med att tänka “äsch det är ju bara ögonfransarna som skiljer, och bebisar har ju ofta långa ögonfransar”. Jag glömde sn*pp*n!

Jag tycker att den här trumpeten är gudomlig. Jag har aldrig hört talas om Molter förut men Wynton Marsalis är typisk familjegrej att gilla.

Annan grej från himlen: Marvin Gayes musikalitet. Har jag sagt det förut?

Testade här.

PS. Jag som inte ens tycker vi ska ha sex timmars arbetsdag.

Det kan bero på att jag precis betalade mina räkningar men jag läste lite om Lost och blev sorgsen. Äsch jag orkar inte tjata så mycket mer, men jag är alldeles förfärligt känslosam gällande det här. Jag vägrar recensera slutet, men oavsett hur det var så var det ett slut, och inget slut hade i sig kunnat rädda att det är just slut. Och så ska alla maskera den besvikelsen i att hata slutet.

Dumserie att vara folklig och dra till sig fyrkanter va. Fast utan popularitet no påkostad serie I know.

Antal gånger som jag gick och kissade under Lost-finalen: 2.

Och jag är ingen avbrottskissare annars, väldigt sällan kan jag inte hålla mig, väldigt sällan bara måste jag.